In modern war situations, civilians are often a direct target of – and sometimes even participants in – actions of war. An example of this is the war in Bosnia and Herzegovina during the 1990s.

This study aims at documenting ex-camp captives’ experiences and memories of the time before, during and after their stay at a war camp (those living in exile in the Nordic countries), and giving a sociological and criminological explanation of these experiences. The object contains a number of questions. How did Bosnian Muslims and Bosnian Croats end up in camps? Who were the participants involved, how is the chain of events rendered? What groupings were made at the camps?

Kan civila som blivit måltavla för krigshandlingar försonas med sina före detta fiender? Denna studie analyserar muntligt gestaltade erfarenheter hos före detta lägerfångar som frihetsberövades i början av kriget i Bosnien-Hercegovina under 1990-talet och placerades i koncentrationslägerna Omarska, Keraterm och Manjaca.

Studien visar att den etniska rensningen i nordvästra Bosnien inte bara medförde en serie illgärningar utan också dramatiska förändringar av symbolers betydelse och människors livsberättelser. Lägren i nordvästra Bosnien utmärktes av förbrytelser och övergrepp. Utrymmet för individualitet var starkt begränsat på grund av olika maktritualer och kränkningsprocesser.

Den interaktiva dynamiken under den etniska rensningen konstruerar försoningsprocessen efter kriget som förbunden med denna krigstid. Berättelser om försoning, oförsonlighet och offerskap utformas här inte enbart i relation till kriget i sin helhet utan också i relation till egna och andras personliga handlingar under kriget.

De intervjuade tycks försöka lägga sina upplevelser bakom sig för att slippa plågas av det förflutna. I deras berättelser är oförsonligheten det mest framträdande men förlåtelse och försoning verkar kunna åstadkommas om vissa villkor uppfylls, till exempel uppvisning av skam.